Harry Potter

Igår vart jag och såg den nya filmen Anna Karenina. Den är baserad på boken som jag tror heter samma sak (har dock inte läst den). Den handlar om en omvänd klassresa, en kvinna i 1800-talets ryssland som är rikt gift, men som faller för en annan man. (som är soldat och inom samma kretsar som hennes vänner). Detta är första gången hon känner kärleken, för hennes man är bara hennes man, de gifte sig inte utav kärlek. 

När otrohetsaffären läcker ut tvingas hon lämna sin man och sin son för att leva det lyckliga livet tillsammans med sin älskare. Fast... är hon lycklig? Hur bra känns det egentligen när ens vänner inte längre vill synas med henne, och ingen annan heller. Hon stöts totalt ut ur samhället och betraktas som skamlig och smutsig. 

 

Jag gillade filmen väldigt mycket. Sceniskt var den väldigt vacker. Fina möbler och kläder. Upplägget var intressant då den till hälften utspelade sig på en teatersen där de bytte dekor för varje nytt rum någon gick in i. Ibland var man på den här scenen och ibland utomhus eller helt klart i ett vanligt rum. Spännande!

 

Den fick mig även att tänka lite. Det hade aldrig blivit en sån här stor grej om det var en man som hade gjort samma sak. Män är mer tillåtna att ha älskarinnor runt om sig, utan att anses smutsiga. Kvinnor förväntas vara snälla och lydiga och hålla sig till en man. Och visst, självklart tycker jag man ska hålla sig till sin man om man är gift, men då gäller det även för männen! Jag blir väldigt uprrörd över sånt här, man kan väl säga att jag är något av en feminist.

 

Hur som haver, filmen var jättebra och defenitivt sevärd! Så det så, alla ni Harry Potter nördar! ;)