Snape, Snape, Severus Snape...


Snape, våran mest äslakde (och hatade) trolldrycklärare. Det är nog den karaktären i Harry Potter som man mest förändrar sin åsikt om genom resans gång.
I första boken gillade jag honom inte alls, han var en elak och läskig lärare som gjode livet surt för Harry. Man trodde att han jobbade för Voldemort och förökte stjäla De Vises Sten. När det visade sig att det inte varr han utan Quirrel blev man ytterst förvånad.
I tvåan, ja där ändras inte åsikten om honom särskillt mycket. Han var rätt läskig under duelleringsklubben, fast Lockheart (Lockman) förtjänade faktiskt att förlora mot honom. ;)
I trean får man reda på att han gick i skolan samtidigt som Harry föräldrar. Man får veta att de var fiender, och han säger elaka saker om James. Jag blev väldigt arg på Snape i slutet av trean när han kom in i det Piskande Pilträdet och sedan angav Sirius.
I fyran är Snape lite skum, ha har nåt i görningen med Karkaroff. Han har något hemligt på sin arm... Och i minnessållet får Harry reda på att han var en dödsätare.
I femman börjar bilden ändras lite grann. När Harry i minnessållet ser sin pappa och Sirius ge sig på Snape utan anledning. Då började jag tycka lite synd om Snape.
I sexan får man rea på att han avlyssnade profetsian och berättade den för Voldemort. Och sen dödar han Dumbledore. Då hade jag faktiskt börjat känna att Snape kanske var god innerst inne, men den tanken försvann direkt när han mördade honom.
Men i sjuan, där får man reda på allt om Snape. Hur han var kär i Lily, hur han hatade Voldemort och att han  faktiskt bryr sig om Harry.
Nu tycker jag att Snape är en otroligt stark människa som inte bara gav upp allt. Snape är cool!

(jag äger inte bilderna)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0